Oj, vad tiden rusar och jag hinner inte med. Det blir särskilt tydligt i sommartider då allting förändras i naturen och trädgården. Plötsligt har syrenerna blommat ut och jag har knappt hunnit njuta av dem. Om en knapp månad fyller vår minsting tre år och i augusti är det dags för honom att börja på dagis. Då är det slut på de tre åren som kändes som en underbart lång tid då jag blev mammaledig. Och de två månader som jag igen har varit helt ledig. Plötsligt är de bara borta. Det känns jättevemodigt och av och till har jag enorm ångest över det. Jag försöker trösta mig med att jag bara ska jobba 75 % och att jag är mer ledig på kvällarna jämfört med förra året då en stor del av det jag jobbade skedde kvällstid. Inte samma pusslande som förra året då vi turades om att vara hemma och inte hade dagis. Inte bara möten i dörren. Men ändå skär det i hjärtat av vemod. Tänk att det är åtta år sedan jag blev mamma. Plötsligt har jag en treåring, en sexåring och en åttaåring. Det pratas så mycket om att ta vara på tiden när barnen är små så det nästan känns stressande. Har jag tagit vara på tiden?
Livet är inte slut, det går vidare och det nya livsskedet för helt säkert med sig många positiva upplevelser och erfarenheter. Det är lätt att fastna i vemods- och nostalgiträsket. Jag är oerhört tacksam för de åtta åren som vi fått vara föräldrar och hoppas på många nya fina år. Ibland skulle ändå vara så skönt att kunna bromsa tidens gång åtminstone lite...
Ja,tiden går och det kommer nya fantastiska upptäckter att göra med sina barn. Jag älskar mina 20-åringar och upplever härliga stunder med dem. Så se framåt mot allt roligt som kommer.
SvaraRaderaVi pratade ju lite om det här förut. Just den där "pressen" att ta vara på stunden o.s.v. kan stressa mig också. Jag försöker tänka att man förstör livet för sig om man känner att man måste ta vara på varje stund till 100%. Ibland måste livet helt enkelt bara rulla på också. Men klart det är bra att åtminstone ibland kunna stanna upp och känna in vad livet bjuder på just nu. :) Hoppas ni får en lugn och avkopplande sommar i alla fall och sen kommer det att gå jättebra med höstens nya rutiner, ska du se! Hoppas vi hinner ses! Kram, Carolina
SvaraRaderaTack för dina kloka ord! Det var ett bra sätt att se på saken. Vilken tur att jag vädrade mina tankar här, för nu känns det faktiskt bättre :-). Kram!
RaderaO: Tack för tröstande ord! Säkert finns det mycket härligt nytt att upptäcka tillsammans!
SvaraRadera